Lördagen den 25 november arrangerades ett trivsamt julbord i norra Småland. Omkring 70 personer samlades för att äta, samtala och umgås.
I den rymliga lokalen fanns tre uppradade långbord, juligt prydda med ljus, dukar och diverse utsmyckningar. I ett av hörnen fanns en gran som fint kläddes med hjälp av några barn. I köket arbetade ett gäng karlar hela dagen för att färdigställa all mat som skulle förtäras.
Runt klockan 13:00 så började människor från olika hörn av närområdet att anlända samtidigt som de sista förberedelserna färdigställdes. Det stora antalet barn började omgående att leka med varandra och de vuxna hälsade och pratade med varandra. Den värmande glöggen var även ett välkommet inslag.
Representanter från Föreningen Svenska Intressen hälsade alla välkomna och folk uppmanades efter en stund att börja ta mat från det imponerande julbordet, ett julbord som innehöll det mesta som går att önska.
Runt borden hördes folk prata både allvar och mer lättsamt. Folk skrattade och barnen åt snabbt upp sin mat för att fort komma igång med sina lekar. Uppskattningsvis så fanns det runt 20 barn på plats. Förtäringen avslutades med gröt och ett efterrättsbord plockades fram med godis, pepparkakor och kaffe.
På plats fanns även Nordic Attitude med ett gediget utbud av kläder, musik och litteratur. De fulla borden intresserade många som passade på att handla med sig något hem. Efterhand så började folk att lämna lokalen och julbordet var slut för det här året.
Det hela blev en mycket lyckad tillställning med bra uppslutning och god mat. Under hela dagen rådde en gemytlig atmosfär, en atmosfär av gemenskap och kamratskap. Det var trots allt inte ett vanligt julbord, utan alla hade samlats för ett gemensamt syfte - ett högre kall som förenar oss alla.
Lördagen den 30 september så befann jag mig i ett förväntansfullt Göteborg. Inte för att gå på Liseberg, utan för att bevittna Nordiska Motståndsrörelsens demonstration som gick under parollen "Revoltera mot förbrytarna".
När jag kommer fram till samlingsplatsen vid Mölndal så är förberedelserna i full gång. Aktivisterna som ingår i skyddsgruppen plockar på sig sköldar och hjälmar, mediegruppen filmar, fotar och intervjuar. På plats finns, enligt uppgift, 650 personer. Tilläggas bör att uppemot 200 personer aldrig kunde ansluta till demonstrationen, av anledningar som bär diverse statligt ansvar.
Inför demonstrationen så fullkomligt sprutade medierna ut mycket tvivelaktiga rubriker, med den uppenbara avsikten att hetsa, så missförstånd och kanske också skapa legitimitet för nyttjandet av statligt övervåld. Detta gällde även vissa politiker, som både tog och uppvisade sitt "demokratiska ansvar". Även polisen uttalade sig ytterst tveksamt och gav direktiv som nästintill omöjliggjorde en seriös demonstration. Vidrigt!
Strax efter klockan halv ett inleds avmarschen från församlingsplatsen till den tillståndsgivna platsen. Tåget går ett par kilometer utan att några problem uppstår. Vid Lissebergsstationen så uppehåller sig en hel del motdemonstranter och vid en första anblick så verkar polisen inte ha full kontroll på situationen. Vissa motdemonstranter kastar föremål mot tåget, något som skapar en försvarsreaktion hos skyddsgruppen som går ur tåget i riktning mot de attackerande motdemonstranterna.
De närvarande poliserna verkar vara aningen förvirrade till en början, men försöker omgående att trycka tillbaka skyddsgruppen. En polisbuss skär av en skara aktivister från de övriga och kravallutrustad polisförstärkning anländer. Skyddsgruppen håller enbart upp sköldar och använder inget offensivt våld, men däremot så tycks polisen se ett gyllene tillfälle att överdriva användandet av både batonger och pepparspray. Efter att situationen lugnat ned sig en aning så framgår att polisen har gripit ett 20-tal aktivister.
Därefter står demonstrationståget stilla en längre tid och det ska visa sig att demonstrationen inte kommer att få genomföras. Under tiden så försöker polisen att få ordning på motdemonstranterna. Till skillnad från Motståndsrörelsens aktivister så använder sig många motdemonstranter av offensivt våld genom att kasta föremål, smällare och till och med använda sig av stenslungor mot polisen.
Eftersom att demonstrationen inte kommer att få fortsätta så hålls talen på plats. I väntan på att gripna aktivister skall släppas så utlyses allsång, en allsång som snabbt avbryts då polisen går till våldsam attack efter att journalister utan ackrediteringsbrickor avvisats från att komma in bakom sköldmuren. Polisens provokativa övervåld leder till att flera aktivister blir skadade och blöder från sina huvuden. Demonstrationsdeltagarna blir därmed hoptryckta på en än mindre yta.
Några minuter senare så attackerar polisen på nytt vid motsatt sida med vevande batonger mot oskyddade demonstrationsdeltagare. Därefter anländer ytterligare poliser som bildar en hotfull ring runt alla deltagare. Strax innan klockan 17:00 så tas beslut om att återvända till församlingsplatsen i Mölndal, då det vilar en överhängande risk att samtliga deltagare kan komma att massgripas och utsättas för än mer övervåld.
För att summera dagen så vill jag först och främst ge alla deltagare en stor eloge för sitt mod att delta, trots allt som föregick demonstrationen. En speciell eloge till sköldbärarna som tog uppgiften på allvar samt till alla som tog hand om skadade aktivister. Jag tycker att Motståndsrörelsen hanterade dagen på ett bra sätt med tanke på omständigheterna.
Jag vill samtidigt uttrycka mitt förakt mot polisen, statens knektar, som på ett oförsvarbart sätt utövade vedervärdigt övervåld mot defensiva demonstrationsdeltagare. Samma förakt vill jag rikta mot vissa etablerade medier och politiker som har valt att gå in på en mycket snårig stig, en stig som kan komma att visa sig vara en återvändsgränd.
Relaterat
Officiell film från demonstrationen (Youtube)
