onsdag 19 december 2012

Barnen och det kontantlösa samhället

Sedan ett år tillbaka så är det möjligt för norska sjuåringar att göra sina inköp med bankkort i stället för kontanter. Detta har öppnat för nya kunder och nu funderar banker även i Sverige på att sänka åldersgränsen. Vilka är vinnare och vilka är förlorare på detta?

När jag själv växte upp så uppfostrades jag på ett sätt som gav mig en sund insikt av pengars reella värde och en förståelse för vikten av att vara ekonomisk. Pengar fanns inte i överflöd, utan det gällde att lära sig att hantera dem på rätt sätt. Jag minns att jag fick en månadspeng, och anledningen till att det inte var veckopeng var förmodligen för att jag skulle lära mig att fördela pengarna över en längre period. Ibland så blev det pengar över, pengar som jag sparade för att lägga i en sparbössa och senare växla in på banken.
Snart kan denna tid vara förbi, även för barnen.
Åldersgränsen för bankkort ligger i dag på 13 år i Sverige, något som jag anser vara en rimlig ålder, men det finns vissa undantag som möjliggör för yngre barn att få ett eget bankkort med föräldrarnas tillstånd. I Norge är det sedan ett år tillbaka möjligt för sjuåringar att ha ett eget bankkort. Detta har nu fått svenska banker att öppna sina ögon för en helt ny kundgrupp, och flera banker ser nu över möjligheten att sänka åldersgränsen.

Att genomföra detta ligger givetvis i tiden, eller snarare så har förutsättningar medvetet skapats för att det skall ligga i tiden. Till exempel så är det i dag svårt för barn att åka buss utan bankkort eller en mobiltelefon, flera banker har dragit ned på kontanthanteringen så att det inte längre går att tömma sparbössan som förr, kortpropagandan är intensiv och så vidare.

Ett vanligt argument för det kontantlösa samhället är att det blir tryggare då det inte finns några kontanter i omlopp. Detta är enligt mig ett dåligt argument och endast ett bevis på att samhället inte klarar av att upprätthålla lag och ordning. I stället för att angripa det som har skapat otryggheten så kapitulerar samhället genom att kringgå problemet och i stället hitta på en lösning som enbart begränsar vår frihet än mer. Precis som kameraövervakning och annan övervakning.

Vinnaren på ett kontantlöst samhälle är inte den enskilde individen, utan det är bankerna och den allt mer hetsiga konsumtionskulturen. Genom att kontanterna försvinner så får bankerna mer kontroll över pengarna, då människor måste ha dem på ett konto som tillhör banken. Företagen kan enklare kontrollera människors köpvanor och på så sätt rikta marknadsföringen för att få dem att konsumera mera. Likaså kan staten enklare kontrollera sina medborgare vad det gäller inköp, vart dem befinner sig och så vidare.

Frågan är dock om det är värt att offra våra barn för att upprätthålla ett svagt samhälle och samtidigt springa kapitalisternas väg? När jag ser tillbaka på min uppväxt så är jag glad över att jag fick hantera min månadspeng i form av kontanter, och inte genom ett plastkort. Det skapade ett ekonomiskt tänkande som jag tror skulle vara mycket svårt att uppnå om jag aldrig skulle ha fått sett pengarna i verkligheten.

Huruvida barn skall få ett bankkort eller inte kommer att vara upp till föräldrarna. Jag önskar därför att alla föräldrar tänker till en extra gång innan de gör sina barn kontantlösa. De föräldrar som redan har kommit fram till slutsatsen att bankkort till barn är en galen idé kan gärna ta initiativet att kontakta sin bank och framföra sin kritik.

Länk

Inga kommentarer: