Kommentar till Uppdrag Gransknings avsnitt ”Nya grannar”

I onsdags så sändes Uppdrag Gransknings avsnitt Nya grannar. Min förhoppning om en saklig skildring utan politiskt korrekta vinklingar gick i kras relativt omgående. Detta är en kommentar till avsnittet; om förfarandet, det motsägelsefulla och en anmärkningsvärd klippning från asylmötet.

Att ett samhällsprogram som drivs i statlig regi skulle förmedla en objektiv bild av asylverksamheten och dess konsekvenser i denna tid var föga troligt. Jag hade dock en liten förhoppning om att avsnittet skulle vara någorlunda sakligt i alla fall, så till den grad att jag skrev om programmet redan innan det hade sänts.

Uppdrag Granskning filmade asylmötet i Landsbro, men valde att klippa bort moderatorns pinsamma försök att tysta kritiska röster.

Flera med mig hade hoppats på att Uppdrag Granskning skulle föra förstoringsglaset över asylverksamhet, förfarandet när ett boende öppnas samt hur detta påverkar samhällen och människor. Detta skedde dock inte, utan det granskande ögat riktades i stället mot helt vanliga människor som implicit pekades ut som både okunniga och fördomsfulla.

Som det sades i avsnittet så har det inte funnits något asylboende i Landsbro tidigare, och med tanke på Migrationsverkets ignorans när det gäller att informera och lyssna till de svenska invånarna, så är det kanske inte så konstigt att människor känner sig reserverade när det helt plötsligt finns en grupp främlingar bosatta i samhället. Att det sedan ligger flera asylboenden i närheten av Landsbro, där det har förekommit allt ifrån omfattande mobilstölder och skottlossning till misshandelsfall och vårt lands mest omfattande gruppvåldtäkt, gör människornas reservation än mer förståelig.

Asylmöte i Landsbro

Jag tycker därför att Uppdrag Granskning gör det väldigt enkelt för sig när de skickar några reportrar till samhället för att låta människor uttala sig, och sedan trampa på deras känslor. Var ligger värdet i detta? Dessutom så skulle det kunna vara så att flera av dem som uttalar sig i avsnittet inte vågar säga rakt ut vad de egentligen tycker, utan i stället säger att de har hört rykten och så vidare.

Invandringsfrågan är trots allt känslig och det kan kosta att säga sin åsikt, och detta klimat har SVT själva varit med och skapat. Att sedan ha med en filmkamera och fråga efter människors namn, som att det vore någon form av åsiktsregistrering, lär inte skapa en ärlig och helt sanningsenlig bild av invånarnas åsikter. Åter igen, det som borde ha granskats är Migrationsverket och det politiska etablissemanget som har skapat den oroliga stämningen i Landsbro, i Småland och i hela Sverige.

Min medverkan i avsnittet
Vad gäller min egen medverkan i avsnittet så vill jag nämna en anmärkningsvärd klippning som Uppdrag Granskning har gjort. Denna klippning är gjord i samband med att jag pratar i mikrofonen på asylmötet. Jag börjar prata 21.46 in i avsnittet, och märk att moderatorn står bredvid mig hela tiden. Mellan 22.09 – 22.14, när jag fortfarande pratar, så har en klippning gjorts i bildmaterialet. I stället för att visa mig som pratar så visas moderatorn stående längst fram hos Migrationsverkets representant, detta trots att han hela tiden stod bredvid mig. 22.19 slutar jag att prata. Vad var det då som hände mellan 22.09 – 22.14?

Det som Uppdrag Granskning valde att klippa bort, och som tittarna inte fick se, handlar helt enkelt om att moderatorn, kristdemokraten Ingemar Sturesson, försökte att ta mikrofonen ifrån mig då jag pratade. Jag fick böja mig åt ett annat håll för att han inte skulle få tag i den. Om detta skrev jag även i mitt inlägg efter mötet: ”då jag pratade i mikrofonen så försökte Sturesson att ta den i från mig samtidigt som han försökte avbryta mig.”

Moderatorn Ingemar Sturesson tillsammans med fastighetsägaren Marcus Kyllenbeck på asylmötet i Landsbro.

Märkligt, men inte vidare förvånande att det blev en klippning just där. Jag tycker dock att det var bra av Uppdrag Granskning att inte klippa bort applåderna som jag fick efter det jag sade. Intressant i sammanhanget är att vi nationalister fick de största applåderna, och det tycker jag säger en hel del.

Nättidningen Höglandsnytt skrev bland annat följande på sin hemsida efter asylmötet i Landsbro: ”När dessa mer kritiska frågor dök upp på mötet i Landsbro valde mötesansvariga att börja avrunda mötet, något som väckte beska kommentarer bland Landsbroborna längre bak i den överfulla lokalen.”

Efter att avsnittet hade sänts i onsdags så hyllades moderator Sturesson av sin partikollega tillika barn- och äldreminister Maria Larsson, som skrev följande på sin twitter: ”Glad att se kristdemokrater engagera sig för asylsökande. Heder åt Ingemar Sturesson.”

Jag kan även påpeka att Uppdrag Granskning gjorde en mindre telefonintervju med mig några dagar efter mötet, men denna kom inte med. Tanken var även, från deras sida, att komma ned för att göra en filmad intervju, men detta skedde aldrig.

Angående asylboenden och brottslighet
I avsnittet så talades det även om huruvida asylboendena ger upphov till en ökad brottslighet eller inte. Uppdrag Granskning försöker påvisa att det inte förekommer någon ökad brottslighet där asylboenden är placerade. För att bevisa detta så använde de sig av Christer Edlund, polisenhetschef på Höglandet, som menade att det inte finns någon ökad brottslighet som kan kopplas till asylboendena, enligt tre års statistik.

Nu är det dock så att statistik går att utläsa på många sätt, och enligt mig så hade polisen utläst den på ett sätt som tonar ned problematiken när det gäller asylboenden. Vad polisen egentligen menar med att det inte finns någon ”trend” av ökad brottslighet ”kopplad” eller ”specifikt kopplad” till asylboendena, framgår inte i avsnittet.

Jag har som bekant besökt ett flertal möten i regionen, allt ifrån informationsmöten till stängda krismöten. Utöver detta så har jag pratat med invånare, asylanter, politiker, poliser och så vidare. Jag anser mig därför ha någorlunda erfarenhet och kunskap för att kunna yttra mig i frågan. Den bild som jag har fått av de asylboenden som har öppnats är långt ifrån problemfri. Den är inte alls så positiv och gullig som Uppdrag Granskning vill få den att verka.

Den 29 september år 2011 så hölls ett stängt krismöte i Mariannelund, till och med lokala medier portades då det kunde komma fram känsliga uppgifter. Jag och en annan nationalist lyckades dock ta oss in och närvara under hela mötet. På plats fanns representanter från bland annat kommunen, polisen och Migrationsverket som skulle diskutera den svåra situation som Mariannelund befann sig i. (Tänk på att detta krismöte arrangerades innan den uppmärksammade gruppvåldtäkten).

Jag samtalar med en asylant från Somalia innan det stängda krismötet i Mariannelund.

Under mötet så diskuterades den väktare som hade utplacerats för att övervaka samhället efter att polisen hade varit tvungna att skjuta en drogpåverkad och knivbeväpnad asylant i centrala Mariannelund på nationaldagen. En näringsidkare var helt uppgiven med anledning av bråk och stölder i affären, senast samma dag som mötet så hade hon gjort en polisanmälan. En representant från Hembygdsföreningen berättade om asylanter som hade stökat och slagit sönder gamla fönsterrutor vid Hembygdsgården.

Representanterna från polisen menade att kriminaliteten hade ökat denna sommar (2011) i jämförelse med sommaren förra året (2010). Främst så betonade poliserna att det var stöld och våld i offentlig miljö som hade ökat. Detta alltså trots att väktarens närvaro ansågs ha gett resultat. Senare så kan alltså bland annat gruppvåldtäkten läggas till, då med sju gärningsmän. 

Hur kan då en ökad kriminalitet helt plötsligt minska efter den omfattande gruppvåldtäkten i ett litet samhälle som Mariannelund? I verkligheten så skedde gruppvåldtäkten på asylboendet, men i statistiken så kanske den inte kan "kopplas" dit. Frågan är då hur brott skall begås för att kunna "kopplas" till asylverksamheten? Rimligtvis så bör det ju räcka med att en gärningsman bor vid ett asylboende för att det ska kunna kopplas dit.

Frågan är varför det hålls krismöten och placeras ut väktare på flera orter i regionen där asylboenden har öppnats, om det nu är så problemfritt? Vad får dem att nonchalera vårt lands mest omfattande gruppvåldtäkt som vilket brott som helst?

Tittar vi till exempel på Öland, där Migrationsverket har hyst in asylanter på campingplatser, så tycks situationen där knappast heller vara problemfri. Etniska upplopp, mordförsök, stölder och en uppsjö av andra brott ledde till att polisen började uttala sig kritiskt.

”De ansvariga tycker inte att det är problem med olika etniska grupper, men vi har en annan uppfattning”, säger Nicklas Gorton, inre befäl vid Kalmarpolisen, till tidningen Östran.

Summering
Detta inlägg skulle kunna bli väldigt långt, men jag stannar här och gör en en liten summering. Kanske är det så att Uppdrag Granskning hade för avsikt att söka punktera invandringsdebatten med hjälp av detta avsnitt. Vi fick ju trots allt veta att det egentligen inte finns några direkta problem kopplade till asylboendena och de hemska fördomarna som människorna bar på punkterades hejdlöst, en efter en. Så egentligen så finns det väl ingen anledning att vara invandringskritisk över huvud taget efter att ha sett avsnittet? Alla våra argument är ju liksom söndermalda av Uppdrag Gransknings reportrar.

Nja, så lättlurade tror jag inte att det svenska folket är. Så här i efterhand så är jag helt övertygad om att avsnittet har och kommer att gynna den nationalistiska- och invandringskritiska opinionen. Detta då Uppdrag Granskning försöker att skönmåla en verklighet som vanliga människor faktiskt bevittnar varje dag, en verklighet som de vet inte överensstämmer med avsnittet Nya grannar. Att de sedan ställer invånarna i skamvrån och pekar ut dem som fördomsfulla gör inte saken bättre.

Uppdrag Granskning försökte beskriva en positiv bild av ett Sverige i förändring, men jag tror att flertalet som såg avsnittet faktiskt själva inser det orimliga. Avsnittet är inget annat än ett försök att göra en statligt finansierad konstgjord andning på en samhällsutveckling som är på väg att haverera. 

Sedan att avslutningen var ämnad att avskräcka människor från att vara invandringskritiska genom att uppmärksamma Svenska Motståndsrörelsen, tror jag inte har någon reell påverkan. Människor har successivt börjat tröttna på det mångetniska samhället vars försvarare vill ta in fler och samtidigt låta det svenska folkets skattekronor regna över dem i bidrag och olika satsningar. Samtidigt så sker det svenskfientliga dådet efter det andra, och det tycks inte finnas någon hejd på svenskhatet.

Jag skall dock erkänna att jag tycker att det svenska folkets reaktion är fruktansvärt långsam, men det börjar röra på sig under ytan, det är uppenbart. Detta rörelsemönster är även signifikativt för hela Europa. Jag tror att vi har närmat oss en tidpunkt där alla försök att försvara ”det nya Sverige” kommer att slå tillbaka på de politiskt korrekta, och detta med all rätt.

Relaterat
På stängt krismöte om asylproblematiken i Mariannelund
På plats vid asylmöte i Landsbro

Länkar
Uppdrag Granskning - Nya grannar
Ölandsbladet (artiklar på sökordet asyl)
Höglandsnytt (artiklar på sökordet asyl)